En förtrollad jul

 
Om det är någonting jag själv uppskattar och alltid har uppskattat så är det adventskalendrar och julkalendrar i alla dess former, såklart så är julkalendern en stor favorit och än idag, trots eller tack varje mina snart 26 år. så är det bland det mysigaste jag vet. Ni vet när man kliver upp tidigt och det är kallt, men man vill egentligen ligga kvar under täcket som är sådär perfekt varmt, men man vill ju inte missa någonting så man kliver upp ändå. Ögonlocken håller på att falla igen på en för tröttheten tar över, men så tänder man granen och julstjärnorna i fönstret, man börjar känna den där mysiga stämningen och lugnet som bara kan infinna sig så tidigt på morgonen. Det ultimata är ju om man lyckas göra sig en kopp med varm choklad som man avnjuter  uppkrupen i soffan i sin morgonrock och med en stor gosig filt på benen. Nu. Nu kan julkalendern för dagen börja.
 
Den där känslan vill jag att min dotter ska känna och jag tror jag har gjort ett hejdundrande jobb för ni ska bara veta hur mycket min 2-åring gillar julen, redan! Om jag ber henne gå iväg till sin garderob och hämta vilket plagg hon vill, då väljer hon alltid samma plagg, det spelar liksom ingen roll hur högt eller lågt det här plagget ligger, eller hur långt in i garderoben det ligger, hon letar tills hon hittar det och det är hennes julklänning. En röd sammetsklänning med vita spetsdetaljer, ja helt enelt julklänningen som hon hade ifjol under december. Hon älskar den. När hon hittar den utbrister hon alltid: "Titta mamma, julklänningen! Som Tomten!" Och mitt hjärta smälter, oj vad det smälter och oj vad jag älskar den lilla minimänniskan.
 
De senaste dagarna som gått har hon velat lyssna på ett julmedley som börjar med "Nu är det jul igen" och ber alltid om att jag ska sätta på den och så ska vi dansa tillsammans, vilket vi gör och ni ska bara veta hur roligt vi har det. Grannarna måste dock tro att vi blivit skvatt galna när vi spelar julmusik, högt bör tilläggas, i september och sjunger och dansar för glatta livet, men vad gör väl det? Nelly frågar i alla fall varje dag efter: "Mamma, nu är det jul igen, mamma dansa", och ja, varför inte?
 
Nu blev det väldigt mycket text här men vad jag egentligen ville skriva var om denna adventskalenderbok där mna läser ett litet kapitel varje dag ända fram till julafton, mysigt och en perfekt avslutning på dagen.  Såhär skriver de själva om boken:
 
För femte året i rad kommer adventsboken alla längtar efter - en högläsningsbok i 24 kapitel som räknar ner till julafton. Börja första december och läs ett kapitel om dagen ända fram till jul.

När Yusuf flyttar hem till Martha ställs allt på ända. Först känns allt bara jobbigt, Yusuf är tyst och tråkig och håller sig mest bara för sig själv. Och när han stjäl Marthas hamster och tar med den ut i skogen tappar hon tålamodet helt. Han är nog faktiskt inte riktigt klok! Men allt förändras när Yusuf en dag övertalar Martha att följa med honom ut i skogen. Där väntar en magisk värld och ett uppdrag som bara de kan lösa. Det blir början på en förtrollad jul.

En stark och stämningsfull berättelse om sagans mäktiga kraft skriven av Siri Spont (författare till bland annat Utan djur så dör jag och Emres dagbok), med fantastiska illustrationer av Alexander Janson. En aktuell och spännande adventsberättelse som utspelar sig i julskimrande förortsmiljö och i djupaste skogar.

Lusselelle

 
Nu är det såhär va, att en av de allra bästa dagarna jag vet på året är självaste Luciadagen, den är så otroligt mysig och jag har så himla fina minnen från mina tidigare luciafiranden. Jag fullkomligt älskar att sjunga så det var ju alltid en fröjd när man redan i oktober började öva på alla julsånger man skulle sjunga i luciatåget.
 
Det var också så mysigt att kliva upp så tidigt på morgonen och klä sig i vitaste vitt och sätta en fin luciakrona på huvudet, man kände sig en aning majestätisk på något sätt och man kände sig så otroligt vacker och framför allt lycklig! :) Nu har ju inte jag varit med i något lussetåg på ca fem år, inte sedan min skoltid alltså och jag har tänkt varje år att jag ska lussa för min sina sambo, komma tidigt tidigt på morgonen med en stor bricka med lussebullar och varm choklad och allt möjligt gott, men det har aldrig blivit av. Förra året var jag dock väldigt nära! Jag hade sett till att låna med mig min gamla luciakrona med plastljus hemifrån, men... jag hade glömt att kolla om den verkligen funkade, vilket den inte gjorde... Så det blev inget luciafirande för mig den dagen...
 
Men i år ni kära vänner, i år ska jag allt få på mig denna vita skrud och jag ska ha en riktig luciakrona med riktiga ljus. Jag har precis köpt mig en luciakrona som denna ovan på blocket och jag ska klä den med fint lingonris och röda band, åååhhh jag är så spänd och exalterad! :)
 
Nu kan man ju tycka att det är väldigt onödigt att lägga ut pengar på en sådan här luciakrona och man kan nog tycka att det är ännu mer ondöigt att ens vara lucia i min ålder och speciellt när det bara är för ens sambo, men det tycker inte jag. Jag tycker att en lucia i sig är så vacker och jag blir alltid så lycklig på luciadagen, så jag tänker strunta i vad alla tycker om den saken och lussa för min underbara sambo! :) Och sen när vi får barn och dom ska lussa så ska jag lussa med dom, iförd min fina krona, för jag tänker göra mitt lussefirande till en tradition.
 
För vem gillar inte traditioner? :)
 
Kram! ♥
 
 
 

Förra årets saffranskris

Vad tror ni kommer hända med saffranen i år?
Förra året tycker jag att det var så många kriser hit och dit men saffranskrisen tog nästan kål på mig! Jag älskar lussebullar och jag vill helst ha mycket saffran i, men grejen med förra årets saffran var ju att den knappt smakade saffran, den smakade svagt, usch! Man behövde ju typ fem paket till degen gjord på en halvliter istället för ett/två, galet.

I år hoppas jag på bättre!
Någon som hört något om hur det är med saffranen i år? :)


En tanke bara

Jo jag kom att tänka på en sak när jag satt och tittade på lite gamla julbilder.

Varför visar vi nästan aldrig foton på oss själva vi som julbloggar?

Är det för att det inte har med julen att göra? För på ett sätt har det ju det. Det här är ju min julblogg, mitt skrivande, mina tankar, idéer, tips, ja ni fattar, så på ett sätt är det ju personligt så varför visar vi inte bilder på oss själva?

Man kanske förstör julstämningen då.
Julbloggarna är ju faktiskt till för att sprida julstämning och om man vill se personen i fråga kan man ju kanske göra det på ens vanliga blogg.

Ja, jag vet inte ja, det var bara en tanke jag fick.
Ibland skulle jag nog faktiskt vilja se vem det är som skriver om allt det mysiga och roliga, men ibland så vill jag att det ska vara mer ett mysterium.

Vad tror och tycker ni? :)




RSS 2.0